Sök
  • Stiftelsen nattvandring.nu

Vem är Jan Karlsen, ordförande i stiftelsen nattvandring.nu?


Jan Karlsen intervjuade jag via telefon då vi nu under rådande pandemi inte kunde ses. Visserligen känner jag Jan sedan 2008 då han tillträdde som ledamot i styrelsen men det är alltid kul att veta lite mer.


Jan Karlsen är göteborgare, har göteborgsk humor, gift, har vuxna barn och är numera boende i Floda, några mil öster om Göteborg.


Vad har du för bakgrund Jan?

- Till största delen av yrkeslivet har tiden varit inom polisen. Jag har tjänstgjort inom många olika delar allt från fotpatrullerande polis, radiobil, specialenheter, kriminalpolisen både på span och utredning, samt en lång tid som trafikpolis och längsta tiden som motorcykelpolis i 15 år. Var på väg till sjöpolisen när fackliga uppdrag kom emellan och som till slut ledde fram till att jag blev vald till ordförande för polisförbundet och verkade där under 12 år.


Genom åren som polis måste du har mött många olika människor, både glada och arga. Men vad, om du tänker bakåt, har varit det jobbiga och det svåra i din roll som polis?

- Under åren som motorcykelpolis blev jag tvungen att försöka vänja mig vid ond bråd död i trafiken under omständigheter som påverkade mig så att jag ofta blev påmind om hur skört ett liv är och med mycket tragik som påverkar så många. Jag tänkte ofta på att det inte är den omkomne som hade det svårt. Denne försvann in i en dimension som man inte kan ta på eller se men de efterlevandes sorg var lika monumental varje gång när man skulle lämna ett dödsbud. Jag har mött den rädda blicken när man sakta gick dem till mötes när budet skulle överlämnas. Jag har suttit på trafikolyckor och hållit människor i handen i deras sista skälvande stund i livet, sett in i deras rädda ögon. Men inget av detta kunde ha förberett mig inför det jag skulle möta 1999 när polismorden i Malexander skedde.


Du nämner polismorden i Malexander. Det var ju 2 kolleger som blev brutalt mördade. Vad innebar det för dig? Vad blev din roll i det hela?

- I Malexander åkte jag runt till de anhöriga med polisprästen Lars Magnusson och det blev många och svåra samtal med de anhöriga. Att sitta i hemmen och möta barnens frågande blickar som vi inte hade några svar till, har gett mig en svart kammare i hjärtat som är outplånlig. I vissa stunder så öppnas dörren till den kammaren på glänt och det svarta ljuset sipprar ut och sprider sitt vemod och sorg. Hur kunde det gå så snett att tre individer väljer att med berått mod skapa så mycket tragik som dessa? Var i deras liv gick det så snett att de gjorde de val de gjorde?

Känslan när jag stod mellan kistorna vid begravningen för att hålla tal var så intensiv att jag fortfarande kan förnimma den enorma känslan av sorg och vemod. En svart kraft som var så starkt att allt annat försvann. Att se in i de förtvivlade anhörigas söndergråtna ögon gav mig också känslan att vad jag än säger kommer mina ord klinga ohörda. Känslan av vanmakt att inte kunna göra något är överväldigande i den stunden.


När vi ser på din roll som ordförande idag och tänker på din roll som polis, hur ser du på det förhållandet polisen kontra nattvandring?

- Detta som för de flesta kan uppfattas som svårmod har gett mig en vilja att försöka tänka proaktivt för att försöka förhindra det som skadar oss oavsett om det är en trafikolycka, brott eller social misär, egentligen allt som vi faktiskt kan förebygga och förhindra att det sker. Att ingripa genom att stötta, hjälpa och försöka förhindra att det går snett är grunden för allt proaktivt arbete. Polisens arbete innebär att man nästan alltid blev tvåa eller trea på bollen för i de flesta fall hade det redan hänt när vi anlände. Därför kan polisen inte själva klara av att bromsa denna negativa utveckling. Vi i nattvandring.nu är inga poliser, vi ersätter inte en frånvarande polis, vi är en utsträckt trygg hand till den unga människa som behöver den.


Vad var det som gjorde att du valde att engagera dig i stiftelsen nattvandring.nu?

- Mycket av det jag upplevt som polis gjorde att jag inte direkt var svårövertalad när jag blev tillfrågad om jag kunde sätta mig som ledamot i styrelsen för Nattvandring.nu. Jag hade i många år funderat över hur man skulle kunna arbeta förebyggande. Att rädda undan en människa från misär och ett liv i brottens värld där undergången alltid ligger så nära, skulle innebära att vinsterna för många skulle bli så stora. Framför allt för den som hamnar i utkanten av samhället, för det är ett liv i misär. Alla dödskjutningarna i landet visar tydligt att behovet av att alla behöver hjälpa till att försöka bryta den trend som innebär att allt för många ungdomar riskerar att trampa snett och hamna i socialt utanförskap och dras in i den kriminella världen.

Att bryta rekryteringen av unga människor till detta liv är en av de viktigaste uppgifterna samhället och vi vuxna har. Vinsten för dem som utsätts för brott, om vi åtminstone kunde rå på några av de mekanismer som orsakar detta, blir stor. Varje trygghetsskapande åtgärd samhället förmår att skapa är en vinst för alla utom för de kriminella.


Alla nattvandrare som kväll efter kväll, ofta kanske i dåligt väder och utan ersättning utgör en ryggrad i detta arbete. Om vi med alla våra insatser endast lyckas ”rädda” en ung människa ska vi vara glada. Kan vi rädda två så börjar vi sakta gå mot målet att göra skillnad i ett samhälle vi tror på. Droger och sprit har under århundranden varit Inkörsporten till ett liv i utanförskap och social misär. Kan vi vara en liten del i att förhindra detta är det en seger för alla.


Du var Polisförbundets ordförande under många år. Hur var det och varför lämnade du den rollen?

- Jag lämnade mitt uppdrag som ordförande i polisförbundet då jag tycker att man inte ska sitta som ordförande i för många år och bli institutionaliserad. 12 år är egentligen alldeles för lång tid och det är ett problem i många fackliga organisationer att det blir en facklig elit som kommer för långt från den dagliga verksamheten. Jag anser att det finns en risk att allt för mycket börjar kretsa kring den egna personen och för lite för det som i grunden ledde till det uppdrag som till slut blivit en institutionalisering av personen. Det kändes som rätt tid att lämna förbundet.

Man behöver nerven, den dagliga pulsen i en verksamhet för att bättre förstå vad de som arbetar med den viktigaste delen av det operativa arbetet står inför. Jag slutade som ordförande av det skälet och jag längtade efter ”riktigt polisarbete”. Nu blev det inte som jag hade tänkt utan några år på Rikspolisstyrelsen och där blev trögheten i systemet uppenbar och där brister i allt för hög grad var styrande i organisationen. När så processtänkandet blev näst intill det allena saliggörande verktyget för att frälsa politiker och allmänheten ihop med den nya organisationen gjorde att det var dags för mig att ”ta sin Mats ur skolan”.


Efter din tid inom polisen, Polisförbudnet och Rikspolisstyrelsen, vad blev det då? För du la dig väl inte på sofflocket?

- Jag blev erbjuden att bli rådgivare till ledningen på Kustbevakningen vilket var ett mycket intressant uppdrag inför deras stora omorganisation. Jag hade ju precis upplevt den stora omorganisationen inom polisen som jag var oerhört kritisk till. Jag skulle nu få möjlighet att jämföra två stora omorganisationers och dessa organisationers förmåga att göra drastiska förändringar.

Jag kunde bara konstatera att Kustbevakningen var en mycket välskött organisation men visst det fanns absolut klara behov av förändringar. Det var också en organisation med många goda ledare där jag träffade bland de bästa cheferna jag stött på inom statsförvaltningen. Jag arbetade bland annat med en kvinnlig chef som var ett unikum i att få saker gjorda. Jag kunde ge henne en nästan omöjlig uppgift ena dagen. Vi var överens om att det skulle vara svårt att få fram ett underlag på det jag önskade. Nästa morgon när jag kom till vårt rum ute på Stumholmen i Karlskrona låg underlaget där. Gång på gång hände detta.

En annan chef som basade över flygverksamheten var en otroligt ödmjuk och yrkeskunnig person. Vi mötes för första gången på ett konferenshotell och efter 10 minuter stod vi båda framme vid Whiteboarden och förvandlade abstrakta problem till planer för lösningar. Whiteboarden såg ut som den hade passerats av Kurt Ohlsson när vi backade och betrakta konstverket. Vi tittade på varandra och skrattade, vi förstod och vi hade en plan, en idé som vi sedan till stora delar kunde förverkliga.

De hade även en personalchef som tillhörde den kategori av goda ”personalare” som inte har fastnat i tron att framgången ligger i att få lov att kallas HR direktör. Hon hade organisationen varsamt i sina händer. Hennes ambition att vara mån om de människor hon ansvarade för var stor, mycket stor. Betydligt större än vad jag stött på inom statsförvaltningen tidigare.

Jag lämnade även den organisationen och på tåget från Karlskrona till Göteborg kunde jag förnimma varför skillnaden kunde bli så stor när man gör stora organisationsförändringar. Synen på personalen och förmågan att definiera problemen som behöver rättas till utan att man river ner allt till grunden och att man tar hand om viktiga delar som fungerar och låter det utgöra stommen i det nya. Det är som en husrenovering, en rutten planka innebär inte att jag behöver riva hela huset.


Du har innan ordförandeskapet påbörjat en utbildning som heter Värdekspandekedjan/Effektmätning, vad är det för utbildning?

- Jag har tillsammans med Elisabeth Harsem, Skandia och dig, vår verksamhetschef (Janne Lundholm), styrgruppens Johanna Viltare och Jan-Olof Nilsson gått en utbildning I Skandias Idéer för livets regi för att bättre kunna få insikt i och göra beräkningar på vad allas vår strävan och våra insatser egentligen betyder för en ung människa och för samhället. Helt krasst, en enorm vinst i reda pengar och omätbar vinst för individen.

Man kan säga att det handlar om att se vilka effekter nattvandring har, vilken vinst för samhället det blir – vinst i bättre mående, hälsa, socialt men också vinst i form av pengar. För det är ju så att vi räknar ju aldrig kronor och ören men vi måste ”värdesätta” insatsen alla nattvandrare gör i förhållande till samhällsvinsten. Genom det tankesättet kan vi stärka alla nattvandrare, stiftelsen och få möjlighet att också stärka verksamheten genom ökat förtroende och i dialog med våra makthavare. Både på lokal, kommunal, regional och riksnivå.

Det handlar ju om att vi som nattvandrare finns där det händer. Innan det händer. I motsats till polisen som ofta är där det händer. Efter det har hänt. Utan att vi för den skull skall ta på oss rollen som poliser.



Var det ett svårt beslut att tacka ja till ordförandeskapet i nattvandring.nu?

När jag fick frågan från EON:s och Skandias representanter om jag var villig att ta mig an rollen som ordförande kom det som en överraskning, ändå var inte ett ja ett givet svar. Det är alltid förenat med ett stort ansvar att ta sig an ett ordförandeskap och behovet att fundera över vad man vill och hur man tänker förvalta mandatet som ges är ett moment som man bör lämna en stund till att reflektera över.

Jag har arbetat nära dig (Janne Lundholm) och vi har under åren haft många idéer om hur vi ville se organisationen utvecklas och förändras till en mer officiell verksamhet och en mer synlig styrelse för er där ute och hur vi ska kunna stötta verksamheten ute ännu mer. Öka samarbetet med kommuner, fler partners och med alla som vill bidra till det viktiga att finnas där som stöd och förebilder för unga människor som riskerar att trampa fel.


Jag kände mig hedrad av att en enig styrelse ville att jag skulle ta mig an rollen som ordförande. Jag inser att vi har mycket att göra, framför allt när pandemin till slut kommer att ge efter för människans förmåga att resa sig, även om det inte blir till samma värld som vi tvingades att skärma oss från. Allt för många har fått betala ett högt pris för vår oförmåga att inse att hur vi lever och agerar som människor också bäddar för att detta säkert kommer att hända igen om än i en annan form. Jag ser fram emot att få vara en del med att utveckla Nattvandring.nu med er alla och tillsammans med en jättebra styrelse och dig, i mina ögon en unik verksamhetschef.



Med pennan och blocket tackar jag Jan K för tiden och ser fram emot ett utvecklande och positivt samarbete framöver.


Janne Lundholm

9 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
 
  • Facebook
  • Twitter

©2020 av Stiftelsen nattvandring.nu.